Hur många gånger har man inte hört denna "va bara dig själv så kommer allting gå jättebra"
Har tänkt på dehär med att vara sig själv, och läste för ett tag sen en liten artikel jag blev inspirerad av och tänkte ta upp hur jag tänker och min åsikt om detta. Hur många gånger har man lixom inte hört någon säga "var bara dig själv", "var dig själv så kommer allt gå jättebra" eller denna "glöm inte bort att vara dig själv". Oftast får man höra dedär när man ska träffa nya människor, gå på arbetsintervju, gå på en dejt eller inför en ny situation. Jag har fått höra det hur många gånger som helst och även sagt de till andra mycket. Jag själv står ju för att man ska vara sig själv till hundra procent men nu vill jag gå in på de lite djupare. För såklart man ska vara sig själv om man TRIVS med sig själv. Först måste man veta vem man är, om man trivs med den man är och om det är den man vill vara.
Det är idag jag kan säga att jag är mig själv, jag trivs med mig själv och jag är den jag vill vara. Jag tror att fast man är sig själv så förändras man ständigt under livets gång, efter saker man upplever och går igenom men man är fortfarande sig själv under upplevelsen eller förändringen. Jag menar alltså att man inte blir någon annan, utan man är fortfarande sig själv men man upptäcker nya saker med sig själv och lär känna sig själv bättre och förbättras. Jag tror att för varje dag som går kommer vi ett steg närmare oss själva.
Att vara sig själv? Hur är man då? Att vara sig själv är helt enkelt att man bara är som man är nu. Alltså var som du är. Ändra inget. Men nu kommer vi till de intressanta enligt mig. Tänk om man inte känner sig bekväm med den man är? Otrygg? Ett bra exempel jag läst om är om man får höra detta nu "var bara dig själv så blir allt bra" så är personen i fråga väldigt osäker, blyg, rädd eller en skamsen person. Det är absolut inget fel med att vara blyg, tro det eller ej men jag själv är även blyg i vissa situationer. Jag menar nu inte att de är fel att vara tillbakadragen, alla är vi olika. Men om man själv inte trivs med det. Jag själv tycker det är oerhört jobbigt när jag i vissa situationer blir blyg, nervös eller skamsen. Att skämmas är de värsta jag vet!
Jag börjar tänka när jag kommer till dessa situationer lite extra. Det är inte roligt alls att vara tyst, otrygg och tillbaka dragen även fast jag nu inte så många ggr kommer till sådana situationer så kommer jag ihåg vissa av dem som igår. När jag kännde mig otrygg, obekväm. När det var nytt.Ny miljö jag aldrig varit på eller nya människor jag aldrig umgåts med. Kanske att de redan är ett stort gäng och är sammansvettsade och du är ny. Eller att det är en miljö som är hemma för andra men för dig är det ny mark. De är absolut inte onormalt då att hålla sig i bakrunden, va tillbaka dragen, inte våga säga så mycket och va nervös. Då när man tänker närmare så är det inte precis roligt för en själv att det är så? Och är det roligt för någon annan? Nej inget av dem. Viktigaste är att de inte är roligt för en själv och man önska de inte va så. Visst är det inte så jäkla lätt att bara komma förbi ens spärrar som man faktiskt satt upp själv. Men bara genom att man själv är medveten om situationen och att man vill förändra den. Nästa gång du hamnar i en sådan situation, så gör dig då medveten om det. Sedär, redan kommit halvvägs till att förändra något du inte trivs med, som du inte finner roligt och som ingen annan heller gör. Så NU, istället för "var den du är" säger vi "var den du vill vara". Så nästa gång vi hamnar i en ny situation eller inför en ny miljö eller nya människor börjar vi istället fråga oss själva "vem vill jag vara?".
Så vem vill jag vara? Och vem vill du vara? /S
