Jag är jag och det kan ingen ändra på, lever i min etagelägenhet precis som jag vill, en blandning mellan barn, ung och vuxen med en tro att allting går och kommer att lösa sig bara man vill. Viljan övervinner allt, och de är den luften jag andas. Frågan är om här jag är nu är där jag ska vara eller är detta ännu en ny hållplats jag bara stannar på, testar gräset och andas lite ny frisk och spännande luft? Eller är detta mer än en hållplats? Att jag ens tänker tanken är läskigt men kan detta vara där jag ska vara? Här jag är meant to be? Just nu känns det som ett Ja, tror jag men jag är inte rädd för att ändra mig eller en förändring. Tvärtom.
